”Fimmy!?” Phill försökte hjälpa henne upp. Hon kom upp på fötter men kunde inte flyga. ”Jag kan inte skada andra varelser… Jag blir lika svag som dem då… Jag delar deras smärta tills jag helat dem…” Hon började hosta blod. ”Fimmy!” ”Ni måste tillbaka till Seska och Luc och…” Just då skrek hon till det värsta de kunde tänka sig att hon kunde låta. Ett högt ljud började tjuta inne från slottet. ”De har märkt att vi är borta!” Utbrast Phill. ”Vi flyger här ifrån!” Skrek Musa och började flyga ”Nej! Tänk på Fimmy, vi måste tillbaka in!” ”Tänk på Fim…?! TÄNK PÅ FIMMY! Hon klarar sig, det gör inte Still!! Vi har tur om han ens lever! Lämna henne här!” Just då märkte hon vad hon sagt. Fimmy tittade besviket och sorgset på henne.

Musa flög iväg utan att säga något mer. ”Amylie, Kan du få hit dem?” Hon försökte påbörja något som var som en bubbla av magi ”Jag sänder in denhär som tar upp dem och för dem hit.” Efter några sekunder hörde de ett skrik som lät som ett av de ljudet som Luc hade gjort innan. I exakt samma ögonblick fick Fimmy ett stort sår på nacken och hon föll ihop. ”Fortare!” Skrek Phill och försökte hjälpa Fimmy.

Amylie hade format en glittrande bubbla och kastade in den genom dörren. Den kom snabbt tillbaka med Luc och Seska i sig. Och efter den kom andra Olker som hade blivit utsända att fånga dem. När Amylie såg det. Krympte hon snabbt bubblan med magi med Luc och Seska i den.  Hon sände iväg en massa med bubblor blandat med blixtar mot vakterna. ”Fort! Få Fimmy här ifrån, jag kommer ikapp.” Phill flög med Fimmy i sina armar. De landade mitt inne i skogen. Efter en stund kom Amylie med olkerna. Hon förstorade dem och släppte ut dem från bubblan. Fimmy kröp svagt mot dem. På sina bara knän helade hon dem och hon blev med dem bättre. Även fast Seska och Luc inte var skadade längre var de utmattade och låg kvar på marken. ”Vi följer med er…” Sa Luc nästan motvilligt. ”Vi lever för att tjäna Millow men det tog oss till nu att förstå att det inte är Millow. Han skulle aldrig göra så mot oss!” Luc ställde sig upp. ”Jag hämtar era spön. Med dem kan ni få Millow som vanligt när vi hittat Still.” Han började just flyga då Fimmy kom på ”Vänta! Vi måste veta om det händer din något. Låt mig slå till dig så kan jag känna om de händer dig något där borta.”

Alla tyckte det var en bra ide och så gjorde dem. Fimmy blundade och slog så hårt hon kunde men näven på Lucs arm. Det gjorde inte så värst ont men det räckte. Han kom tillbaka någon timme senare med alla stavarna. Fimmy hade inte känt något på hela tiden. Hon helade det lilla hon hade orsakat och tog sin stav. ”Hur gör vi för att hitta honom då?” De funderade lite. ”Låt mig testa en sak…” Sa Amylie. Hon tog sin medaljong och la den ovanpå sin stav. Den började sväva över staven. Hon blundade och mumlade en formel, så som alltid gjorde när hon skulle använda magi. Tio magiska ljussken åkte fram ur Amylies stav. Sex stycken åkte mellan Phills, Fimmys och Amylies medaljonger och dem själva som strålar. Tre strålar åkte vidare mot skogen. ”Musa?” Sa Phill förvånat. De tre slingorna hade dragits till Musa, hennes medaljong och Stills.

Hon gick fram mot dem. Hon undvek att få ögonkontakt med Fimmy. Det sista ljuset var som en varelse. Men den verkade bli nervös efter ett tag. Och så, när det åkte fram och tillbaka en stund åkte det upp mot molnen. ”Där är vägen till Still."