De hade alla fått var sitt rum på ön där de kunde sova. Men Amylie sov inte den natten. Hon bara tänkte på Still. Vid gryningen flög hon till slottet.

Musa ville inte komma ut ens när Millow bjudit dem alla på middag. De fick börja utan henne. De satt vid ett bord i balsalen. Ett par olker serverade dem smårätter som frukt, ost, kex med mera. ”Berätta mer om olkerna, Millow!” Bad Fimmy upphetsat.

Han började berätta om att efter de hade lämnat ön för tre år sedan hade det kommit en forskarpanda dit. ”Första året beslöt han sig för att ön var hans egen, men Belle var där och vakade över den från ’den andra sidan’. Andra året började det komma andra pandor dit. Då hade han muterat dem med bolly och wooby DNA. Han hade även lagt in magiska vingar på dem.

Och det DNA’t hade han hittat av en fjäril som Belle en gång för väldigt länge sedan trollat på. Därför kan deras svaga vingar bära dem. Tredje året ’föddes’ jag. Hon hade fått tillåtelse att släppa en del av sin själ i en skapelse hon själv skulle välja från de stora andarna. Vingarna var bara en extra grej för att jag skulle kunna flyga med er :)

Och då jagade jag iväg den hemska mannen. Olkerna fick vara kvar och jag tog hand om dem. Men mannen blev aldrig riktigt klar med sin mutering. Så bara Ombie här kan prata, de andra kan bara låta lite morrigt och dessutom kan man nästan se att deras ’hår’ har en annan kontrakt än Ombies.

Vilket jag helst skulle vilja slippa… Ombie är den mest påfrestande av dem alla! :P” ”Mummel :tired:” Fnös Ombie.

Då kom Musa in helt blek på sina pandafärger, hon höll tassarna på armarna som att hon frös. Med ett böjt huvud och håret över ansiktet gick hon några steg fram. De såg att det rann blod från tassarna. Alla runt bordet reste sig upp från stolarna och skulle precis springa fram till henne då hon tog fram tassarna, i dem höll hon en medaljong som inte var hennes egen.

Den var så blodig så att man knappt såg guldet. Musa såg helt förkrossad ut. ”Still…” fick hon fram i något som var som en viskning.

Musa föll till marken med den blodiga medaljongen i tassarna. ”Så då är det sant… ;(”

Sa Fimmy tyst ”Han är död!”. Amylie torkade bort blodet med magi och fick Musa på fötter. ”Var hittade du den?” Frågade Millow medans han såg på den oroligt. ”Vid stranden…” Fick Musa fram. ”Den bara låg där… Jag skulle försöka släppa Still då…” Ombie spärrade upp ögonen förvånat ”Släppa? Du menar inte att ni var…” Millow knuffade till honom lite lätt. ”Du har fortfarande inte berättat vad som hände med honom, Millow.” Sa Fimmy lite argt. Han satte sig på sin stol och visade med en gest att de också skulle sätta sig. Efter en stund började Millow berätta vad som hänt. ”För nästan ett halvår sedan kom Still hit. Han var svårt skadad. Mina olker och jag hjälpte honom. Han hade flytt från sin värld. Som ni redan vet så skulle han ju förklara sig för det Goe gjort med deras magi. Men de godtog inte hans ursäkter. Han föreslog till och med att ge tillbaka den kraftigaste magin men det blev inte av, sa det om de inte fick all. Men utan någon alls skulle han ju inte kunna komma hem.

Så han flydde. Han lyckades ta sig hit genom en magisk portal.” Han pausade lite. ”Men hur… du vet :(” Viskade Musa. Millow tittade upp i taket ”Väktarna hade följt honom. När de fick reda på att han var här tog de honom på natten. De hade lämnat en skrift på väggen där han hade sovit ’Du skonas från döden pga att du uppenbarligen inte visste om att denhär har varit våran största fiende. Men allt annat än skonas ska han få uthärda’ Eller något sådant… Jag mins inte exakt”. Det blev tyst. "Bara för att hans medaljong var blodig behöver inte det betyda att han är död..." sa Phill efter en stund.

"Men vi behöver endå hitta honnom...! Så vad väntar vi på?!! Det kanske inte är för sent!…” Sa Amylie.

Men hennes fantasi hade blivit övertagen av saker som de skulle kunna ha gjort med honom. Fimmy la sin tass på hennes axel  ”Är du ok?” Frågade hon. ”Vi måste göra det här nu, vi måste hitta honom.” Sa Amylie tyst.