Belles elever 2 - del 4

Musa vaknade i något som påminde om ett fängelse.  Alla de andra var där. Musa reste sig snabbt upp i reflex för att fly från Millow.

Alla tittade på henne. Några satt och några stod. ”Hur länge har jag…?” ”…En dag” Svarade Fimmy. Musa fick många tankar i sitt huvud. Men tankarna cirklade bara runt att efter en dag kan inte Still ha överlevt. Förtvivlat försökte hon komma där ifrån. Hon skakade på fängelsedörren. ”Vi måste ut!! Vi… Måste hitta Still!!... Vi… Hjälpa… han… vi…” Amylie reste sig upp från bänken hon suttit på och gick sakta fram mot Musa. ”Musa, det är över. Vi måste inse att Still…” Musa vände sig hastigt om med greppet kvar på dörrens galler. ”Att han är död, va!!!!? Men vet ni, han är inte det!! Jag vet att hen lever!!!” ”Musa… :(” ”NEJ!!” Hon gled ner på knä. Tårar föll från hennes ögon men hon grät ändå inte.

 

Motvilligt satte hon sig på en av bänkarna. Det fans två stycken. Båda var såna bänkar som satt fast med ena sidan i väggen med gångjärn och på den andra sidan satt det kedjor som på andra änden sitter fast i väggen. Rummet var inte så värst stort. Just lagom stort så att alla dem skulle kunna sova på golvet, om de nu hade velat. Tre väggar bestod av betong och en vägg var bara galler. På andra sidan stod två stycken Olker och vaktade, en rosa och en blå. Musa lutade huvudet mot Amylie en stund då det gick upp för henne ”Varför tänker vi inte på det!!”  Musa ställde sig upp, tog fram händerna som började lysa. Hon viskade någonting tyst. Alla tittade på henne men det var bara Phill som hann reagera ”Musa, nej!!” Just då sprakade Musas ljus och gav dem alla en liten tryckvåg som slog dem till marken. ”Vi har redan testat magi…” Sa Phill för att fylla i sin mening. Fimmy blåste bort lite hår ur ansiktet med en sarkastisk min. Musa blev rasande. Hon ställde sig upp, gick ett steg mot dörren där vakten stod, hon sträckte ut armarna genom gallret och med så lite magi hon kunde drog hon sig till en av Olkerna. Hon höll henne hårt i axlarna. ”Millow har blivit förhäxad, fårstår ni inte det era missfoster!”

 

Den andra olkern som hade stått lite längre bort flög dit och tog tag i Musas händer. De började hastigt blöda.

Hon skrek till och släppte taget. Hon tittade på sina händer men inget var där. Som om de aldrig blöditt. Den Rosa olkern kramade om den andra. Den gav från sig ett läte som lät som ingen av dem hade hört förut. De blev häpna när de hörde hans läte. De andra olkerna som hade tjänat Millow vid middagarna hade knappt pratat med varandra och de lät inte sådär. Men de var i och för sig inte upprörda som denhär. Den rosa olkern sa något till den andra och alla pandorna kunde lista ut vad hon sa ”De kan inte förstå dig”. Fimmy satte sig på huk så nära hon kunde komma dem. ”Ska jag få er att tala vårat språk?” Alla, olkerna och vännerna tittade förundrat på henne. ”Fimmy, är du säker på att…” Fimmy avbröt Amylie med en blick. ”Jag kan få er att tala, men bara med magi och då måste ni släppa ut mig här ifrån.” Olkerna tittade på henne nästan lite skräckslaget. Men det var glädje i blickarna också. ”Jag kommer inte fly, ni har mitt ord.” Musa muttrade till lite, hon som hade hoppats på att allt var en fälla för att komma ut. ”Nå?” Den rosa tog den andras nyckar och låste upp dörren. Den andra sa någonting till henne men hon verkade inte bry sig om det. Fimmy gick långsamt ut.

Musa försökte också men olkern stängde dörren rakt i ansiktet på henne. ”Tänkte det…” Mumlade hon.

Fimmy satte sig på huk sakta framför dem med deras blick fångad i sin, hela tiden. Hon sträckte fram båda tassarna och bad dem att hålla hennes händer. Den rosa gjorde det utan att tveka men den andra såg ut att fundera lite på det. Men tillslut tog han tag i hennes tass och hon började. Hon tycktes tänka formen i stället för att uttala den. De blundade. Ett ljus kom från henne in till olkerna. Efter några minuter öppnade den rosa olkern sina ögon. ”Funkad det Luc?” Hon satte kvickt händerna för munnen. ”Ja, det gick Seska” Luc, den andra olkern hjälpte Fimmy upp på fötter även fast han var nästan hälften så kort.

 

”Millow har inte kunnat, hur har du?...” Han väntade sig inget svar, så han suckade djupt och frågade i stället ”Du har fått oss att tala, du förväntar dig att bli fri i utbyte?”  Fimmy ville le men hon kunde inte ”Vanligtvis skulle jag inte ta något i utbyte. Men min vän dör och jag tar varje chans jag kan för att rädda honom.” Hon vände sig om och tittade ner i marken. ”Varje chans…!” Fimmy vände sig snabbt om, hon slog dem mot väggen med en energivåg. När de föll till marken kunde man se sprickor i väggen där de hade krasat. Musa och de andra två stod som förstenade. Fimmy tog nycken från Luc och låste upp men med en min som fick de andra att bli oroliga. ”Du gjorde rätt Fim” Försökte Amylie. De började gå. Gå ut för att hitta Still. Men just när de skulle flyga ut från slottet föll Fimmy ihop.


Postat av: mess

min favo är musa hon påminner mig om mig själv

2011-08-12 @ 02:00:30
URL: http://yusef.bloggsida.se/
Postat av: mess

min favo är musa hon påminner mig om mig själv

2011-08-12 @ 02:04:04
URL: http://yusef.bloggsida.se/
Postat av: himeln11

När ska du sluta göra så spännande slut i varje del?!

Lite ironi bara, det är dessutom bara bra att göra så, då får du fler att läsa fortsättningen! Dessutom går alltid min fantasi igång när jag läst dina berättelser!

//himeln11

2011-08-12 @ 21:55:16
Postat av: rosen24

hej lomise jag tyckte att din blogg var bra kan jag bli vän med dig på facebook och du har det ok hejdåååååååååååååååååååå ses :)

2011-08-28 @ 19:32:30
URL: http://ingen

Kommentera~

Namn
Remember?

E-post (visas inte)

Bloggadress



Trackback
RSS 2.0